Av Michael Holm (1981)

Den sk. pornografiskandalen i Danmark »Bortsett från några mindre kretsar, ar homosexuella i sjalva verket i fullstandig avsaknad av kansla för solidaritet. Det skulle faktiskt vara svårt att finna någon annan grupp manniskor, som visat sej så oförmögna att organisera sej för att slå vakt om sina fundamentala rattigheter«, sa Magnus Hirschfeld 1921. Många har instämt med honom sedan dess. Vi vet nu mer om sjalvförtryckets mekanism och bögarnas tendens till överanpassning för att bli klappade på huvudet och accepterade eller i varje fall tolererade. Kunskap om sjalvförtrycket ar en nödvandig förutsattning för att vi ska kunna bygga en positiv solidaritet. En solidaritet dar vi inte skjuter undan dem, som ar våra starkaste medkampar. Jodå, visst har vi haft solidaritet hela tiden. Den dar som sager, att »om du inte säger något om mej, så sager jag inget om dej«. Negativ solidaritet alltså. Sån man anklagat vora förbund för att beframja. Ofta med ratta. Det galler RFSL också. Fast det inte var tankt så, då förbunden började. Allan Hellman och Eric Thorsell tog upp en ärlig strid mot fördomarna. Allan Hellaman har kallats "Sveriges modigaste man« en gång. Han var modig. Men han sveks av sina broder och systrar, som förvandlade RFSL till en diskret lokal med fördragna gardiner och hemlighetsmakeri. Bättre kunde man inte befasta samhallets fördomar om homosexualitet som något skamfullt. Allt det har ar förstås Iätt att saga nu. De som var med på 50-talet stod under ett helt annat yttre tryck an vi gör. Kan man klandra dem för att de inte var starkare? I Danmark var situationen inte annorlunda än har. Men kampen mellan den positiva och den negativa solidariteten fick så mycket värre foljder. Främst via den sk. pornografi-skandalen. Jag skriver så kallade, darför att det inte alls rörde sig om pornografi - aven om många ville ha det till det. Följderna av den har »skandalen« har ända fram till våra dagar infekterat och försvagat homokampen i Danmark. FORBUNDET OCH VENNEN Danska förbundet hade bildats 1948 av Axel Lundahl Madsen i Ålborg. Han var utåtriktad, politiskt aktiv. Han miste alla kommunala uppdrag, nar det kom ut att han bildat en förening för homosexuella. Han blev förfoljd och chikanerad i pressen - men han var stärk. Han uppträdde från början under eget namn och var beredd att slåss mot fördomarna i samhället. Samtidigt startade en man i Rudköbing, Helmer Fogedgaard, tidskriften Vennen. Första numret kom ut i januari 1949. Precis hundra år efter det Danmark fått tryckfrihet. Vilket dagstidningen NY Tid (s) i Aalborg ville fira rncd alt ropa på förbud för Vennen. Men Vennen kunde inte förbjudas. Många myndighetspersoner ville gärna, men det rackte inte med viljan, man måste ha laglig grund också. En del försökte med att Vennen var pornografisk. Men inte ens de värsta av puritaner kunde med basta vilja i världen hitta något pornografiskt i Vennen. Så det gick inte. Till en början utkom Vennen som medlemsblad för forbundet. Tidningen var lite vag, liksom forbundet, och dar fanns tendens till selvmedlidande Men vagheten berodde mindre på rädsla an på osäkerhet om hur man borde arbeta. Forhundet växte snabt, fick egen traff-lokal i Köpenhamn och blev uppmärksammat av omvarlden. Negativ reaktion för det mesta - aven om flera danska kulturpersonligheter började tanka om och uttala sig positivt. Eller tom medverka i Vennen - under pseudonym. Det tog ett par år för Helmer Fogedgaard också, innan han vågade skriva sitt eget riktiga namn i tidningen. Det var förresten han som först lanserade ordet »homofil« att anvandas i stallet för "homosexuell«. En del anklagade förbundet för storhetsvansinne. Det byggdes en komplicerad organisation, Axel valdes att bli fast avlönad anstalld (med en lön på 625 danska kronor i manaden, vilket förbundet dock inte hade råd att betala ut). Det grundades flera

   

lokalavdelningar i Danmark och filialer i Stockholm och Oslo. Ökat medlemsantal belydde tyvärr inte fler aklivister. Mcll fler, som sökte en tillflykt och - den negativa solidariteten. Gömmer du mej så gömmer jag dej. Det klagades bland medlemmarna, för att Vennen var alltfor hård i sin samhällskritik och för att Axel kostade pengar och gjorde för mycket »väsen« utåt. Det gnälldes lite här och var och så hoppade Axel av 1952 och Vennen skildes fran förbundet, for att i stället så småningom övergå till ett andelsbolag, där Helmer, Axel och dennes vän Eigil hade huvuddelen av andelarna. Axel och Eigil hade mött den stora kärleken och varandra redan 1950 och tog sedermera gemensamt efternamn: Axgil. Sedan de Iämnat forbundet arbetade de med Vennen och började också sälja andra - utländska - homotidningar, liksom fotoserier på nakna killar. SLUT PÅ SNYFTET Om Vennens politik skrev Helmer: »Förr satt ängslan i högsätet och auktoritetstron dominerade. Da måste en stackars homosexuell ducka och vårda sina komplex! Men det ska vi få ett slut på. Vi ar redan ett stycke på väg. Vennens första argång präglades av snyftartiklar, men idag ar det helt annorlunda. Vi försvarar oss ordentligt och ömkar inte oss själva Iängre.<< Det fanns mycket att försvara sig mot. Sorö Amtstidende skrev: »Man glömmer att homosexuella ofta kan vara farligare, om de får gå losa, än sinnessjuka.« Rektor Petersen-Dalum på Fyns Lantbrukshögskola menade, att homosexuella män borde kastreras... Samtidigt kom den internationella hetsvågen mot bögarna, och köpenhamnspolisen inrättade sin ökanda »onanipatrull«, vilken hade till uppgift att haffa dem, som stod misstänkt Iänge i någon av stans pissoarer. Det här kritiserades skarpt i Vennen, som aldrig skrädde orden när det gällde att påtala polisens trakasserier. Vilket fick polischefen Jens Jersild att skära tänder. 1 mars 1954 slog han till mot V~nnen, men allmänne åklagaren Aage Lotinga vägrade åta sig fallet, då han inte kunde fjnna något åtalbart i V4nnens verksamhet. Men senare samma år gick Lotinga i pension och han eftertraddes av Andreas Heiberg. En man som delade Jersilds homosexskräck... SKAN DAL EN Axel, Eigil och Helmer levde öppet som homosexuella. De tyckte om sin Iäggning och praktiserade den - i några fall med grabbar, som ännu inte uppnått lovlig ålder - 18 år. En av de här grabbarna var Preben från Slagelse. Han hade sökt upp Axel och Eigil och bett att få stå modell. Vidare hade han klagat över sin ensamhet som homosexuell i en småstad. Han blev platad hos Eigil och fick sedan bgde sex och vänskap. Ett nakenfoto på sig själv lämnade Preben till en annan god vän, en journalist i Nästved. Och det var där själva »skandalen" började. Journalisten i Nästved hade nämligen förhållanden med många grabbar. Oftast minderåriga. En av hans intima vänner var son till en kriminalare och fadern började fatta misstankar. Han fick reda på hur det Iåg till och polisanmälde journalisten. Vid husundersökning hos denne fann man bilden på Preben. Preben togs i förhör och berättade att Eigil tagit kortet, men han förnekade att han haft något sexuellt förhållande med Eigil. APRILNUMRET 1 april 1955 skulle ett nummer av Vennen komma ut, där bla den kände psykologen Wagner-Schmidt skrivit en artikel om "Homosexuell Prostitution" och därvid klandrat polisens metoder. Som lagen krävde fick polisen några exemplar av tidningen några dagar före den egentliga utgivningen. Polischefen Jersild rasade och kailade in den unge Preben för nya, hårdare förhör. Under pressen föll Preben till föga och erkände, att han haft ett förhållande med Eigil. Nu kunde ~olisen slå till, anhålla Eigil och Axel - och kanske förbjuda V~nnen. Den 29 mars 1955 kom anhållandet och därefter började polisen en grundlig undersökning av Eigils och Axels privatliv. Husundersökning, ständiga förhör i åtta månader innan domen föll. Den överklagades och den slutgiltiga domen foll inte förrän i februaii 1956. På en punkt misslyckades Jersild dock: domaren vagrade förbjuda Vennen. Till och med det fruktade aprilnumret kunde komma ut. Men eftersom Axel och Eigil inte själva kunde sköta distributionen, övertogs denna av en annan andelsägare, LisNancke. Helmer kunde inte göra det, eftersom han bodde Iångt från Kopenhamn, där redaktionen fanns. För Lis Nancke, som var sjuklig, blev det en övermäktig uppgift. Hon blev också - kanske utan att vilja det polisens lydiga redskap. Med den hets som dagspressen bedrev mot homosexuella i samband med processen mot Eigil och Axel är det inte förvånande att hon var rädd. EIGIL BERÄTTAR: Vi hade alltid bekämpat Jersild och hans metoder öppet. Vi hade inte minsfa lust aft hjälpa honom. Tvärtom. På polisens frågor om andra homosexuella svarade vi »det vet vi inle« eller »det känner vi inte till«. Då log den som förhörde OSS, lyfte telefonluren och ringde i vår närvaro Lis Nancke: »Det är från polisen. Vem har haft in annons X i nommer X av Vennen?« Vi hörde Lis svara, »Ett ogonblick« och ni~gra sekunder senare var namne~ pa änno en homosexuellman utlämnar till polisen... Sen droJde det inte I~inge förrän några konstaplar kom in pa polisstationen med mannen ifråga. Där såg polisen rill att den skräckslagne mannen fick se oss och förhörsledaren tillsammans. A vsikren var a~t han skolle tro, att dei var vi som avs~öjar honom. En del gick på der. Lis Nanckes uppgifter I~g senare som grund för det kartotek, som polisens upprättade ö ver homosexuella. Vid husundersökningen hos oss beslaglog polisen en del fotografier och med dessa gick de runt på Köpenhamns homobarer och frågade efter modellerna. De flesta av dem var rätt kända på barerna och kunde lätt fangas och förhöras om sina sexuella förhållanden med män. På så särt åkfe många flera fast, bla Helmer Fogedgaard, som dömdes till en månads fängelse för att han varif tillsammans med en yngling några dagar innan denne fvr~~ rs. Domstolsförhandlingarna var ibland parodiska och det stod klart, att man från början bestämt sig för att vi var skyldiga och ville otmäta hardast möjliga straff. På manga frågor kunde vi inte svara, utan att mötas med hånfulla kommentarer. Som tex frågan: »Tog ni reda pa hur gammal er partner var, innan ni hade ett förhållande med honom?« Svarade man ja, sa domaren »Aha, ni var alltså i rvivelsmål. Ä ndå konde ni inre a vhål~a er!« Svarade man nej, sa han »Ni inrresserade er alltså inte ens fÖr att Ca reda aå om ni begick en olaglig handling eller inte!cc ANSTÄNDIGHETSKÄNSLAN Axel dömdes till 12 månaders och Eigil till 18 månaders fängelse. Eigil dömdes för att han haft förhallande till tre ynglingar innan de hade fyllt 18. Dessutom försökte man sätta fast dem för försäljning av pornografi. Detta gick dock inte, eftersom deras nakenbilder inte kunde anses erotiska. Och skulle man fälla dem för nakenbilderna, sa hade man ju varit tvungen att åtala alla dem som sålde nakenbilder på kvinnor i Köpenhamn också - och sådana firmor fanns det gott om. Förresten hade polisen själv för Eigil ett år tidigare förklarat att det inte var olagligt att ta eller sälja nakenbilder. Men då kom man på något nytt! Man kunde fälla Axel och Eigil för att de »kränkt de unga männens anständighetskänsla« genom att fotografera dem. Här kunde polisen dra upp en skillnad mellan könen: det var naturligt att fotografera en kvinna naken, men en man... nej ! Så dömde man för det. SJÄLVMORDEN Vid jakten på Köpenhamns homosexuella togs inga hänsyn. Folk hämtades från sina arbetsplatser, man förhörde grannar och familj till alla homosexuella män man fick tag på och polisen basunecade ut för alla som ville höra på, att den eller den misstänktes for att vara homosexuell. 1 boken »Selvmordsrapportenc< skriver Martin Elmer att 60-70 homosexuella män drevs till självmord under den här tiden. Antalet är val svårt att fastställa, men det är säkert att m~nga drevs till förtvivlan och fick sina liv förstorda, Polisen hade sprängt den negativa solidariteten, allt det fina hemlighetsmakeri bögarna byggt upp var borta. Var fanns dB den positiva solidariteten? Hade den nånsin funnits? Förbundet teg och förhöll sig passivt. Man var rädd aft förbundet - som inte fått officiellt erkännande - skulle förbjudas. Alla bögar som kunde kröp ner i sina hål och var och en som _ ,.,., · · .: . I r 1 '¨1 infångades fick klara sig Dasi nan Kunae sJaiv. Kaasiari ruuuE: !laL och angiveri.

Naturligtvis hade Eigil, Axel och Helmer begått lagbrott, då de haft förhållanden till unga män under 18 år. Men de hade inte varit tillsammans med någon i egentlig mening minderårig, de hade inte våldfört sig på någon och de hade inte ens »förfört några oskulder". Tvärtom hade de gett sina unga vänner kärlek och vänskap, vilket ynglingarna - även enligt polisrapporten värdesatt. Det fanns alltså mycket som talade till de dömdas försvar. Men ingen av deras bröder stod upp och forsvarade dem.

SPARKAK FRÅN DE EGNA
Istället fick de de hårdaste sparkarna från sina egna. Medan Axel, Eigil och Helmer satt häktade tog man från dem Vennen. Vem "man« är, är fortfarande oklart, men Lis Nancke sökte sig nya medhjälpare, ~om mestadels uppträdde under pseudonym och några år senare var Vunnen en privätägd tidskrift av Robert Bergh, som arbetade under pseudonymen Martin Elmer. Lis dog i februari 1959.
Det är möjligt, att Vennrn på grund av processen och hetsen utifrån ekonomiskt kom på fallrepet och därför rådigt räddades av andra. Men vanlig anständighet hade krävt att man åtminstone informerat de rättmätiga ägarna till andelsbolaget Vennen om vad man företog sig med deras tidning.
När Axel och Eigil kom ut ur fängelset 1956 hade de förlorat allt. De hälsades med en artikel i Vennen, som hade överskriften: »Mördarna har kommit ut«. I den tidning som tagit ifrån dem fick de Iäsa en hetsartikel, som fortfarande har bottenrekordet i vad som skrivits i skandinavisk homofil press. Artikeln var undertecknad av Martin Elmer. 1 den utpekas Axel och Eigil som skyldiga till polisens förföljelse och självmorden. Liknande hatartiklar publicerades många gånger senare i Vennen.
Inom förbundet hade man emellertid börjat få dåligt samvete och ville gärna ha allt material om processen mot Axel och Eigil för att göra en vitbok. Axel ställde som krav, att Eigil och han skulle återupptas som medlemmar i förbundet, samt att förbundet skulle utbetala den Iön han utlovats som anställd i förbundet, men aldrig fått. Förbundet gick inte med på något av kraven och Axel vägrade Iämna ut handlingarna.
Bortsett från Martin Elmers tarvliga personangrepp, var det Vennen som de sista åren på 50-talet stod för kampen utåt i Danmark. Tidningen fortsatte sin samhällskritiska linje.

DEN GRIMME LOV
Förföljelserna mot homosexuella ebbade så småningom ut, men Jersild var inte nöjd. Wan ville ha starkare »lagligt skydd för manlig ungdom mot homosexuella förförare«. Hans vädjan resulterade i »den grimme lov<<, som antogs av Folketinget 1961 och innebar, att aldersgränsen för homosexuella förhallanden höjdes till 21 år, da det är fråga om prostitution eller utnyttjande av beroendeställning. Lagen infördes senare ocksa i Sverige, där den fortfarande står kvar! 1 Danmark avskaffades den redan

1965.
Jersild skrev mycket om de lidanden, som tillfogades
"oskyldi&a ungdomar genom homofilernas förförelser" och på hans material gjordes 1958 en film: "Bundfald". Filmen ger en
ytterst förljugen skildring av Köpenhamns homosexuella värld. Naturligtvis hade man inte heller bett nagon homosexuell person
komma med sakkunskap. Jersild var experten.
Men vid ett annat tillfälle drog Jersild en nit. Det var när han försökte övertala Else-Merete Ross, ledamot av Folketinget (Radikale Venstre, det socialliberala partiet) att motionera om skärpta lagar mot homosexuella. Else-Merete vägrade ta ställning, innan hon satt sig in i saken, så hon började ga runt på Kopenhamns homobarer. Där upptäckte hon en verklighet, som inte alls liknade den Jersild målat upp för henne. Hon blev sedan den ledamot av Folketinget, som ivrigast och mest ihärdigt krävt fullständigt likaberattigande för homosexuella. Så Iänge hon satt kvar - hon avgick 1974 - hade Danmarks homosexuella en verklig bundsförvant i Folketinget.

HUR GICK DET SEN?
Men hur gick det för Axel och Eigil sen då? När de Iämnade
fängelset, sa åklagare Heiberg: "Om ni fortsätter er homosexuella verksamhet eller försöker flytta tillsammans igen, ska jag förfölja er till era döddagar." I januari 1975 firade Axel och Eigil silverbröllop.

  CLICK FOR FULL-SIZE

"AXELHUS"

Numera (1981) har paret Axgil den välkända postorderfirman DFT och ett uppskattat hotell på landet utanför Ringsted. Med sauna, swimmingpool, gemytlig atmosfär och massor av bögar som stamgäster. Men de fick börja från början. När de kom ut från fängelset, öppnade de en liten kiosk på Herluf Trollesgade i Köpenhamn, där de bla sålde homotidningar fr8n hela världen. De hade postorder, affärerna gick bra och redan ett år senare kunde de flytta till större lokaler i Viborggacie. Där startade de 1958 Skandinaviens första manliga modelltidning Male Models. Samtidigt började en ung man med pseudonymen Kim Kent utge EOS, som genom sin friskhet i innehallet och snygga layout snart blev en allvarlig konkurrent till Vennen. Men efterdyningarna av skandalen på 50-talet levde Iänge kvar. Axel och Eigil vägrades medlemskap i förbundet ända till 1972. 1970 blev Axel hedersmedlem i RFSL och 1974 blev han hedersmedlem i det danska förbundet, som han själv en gång startat. Tecken på att vi börjar bli mogna för en positiv solidaritet!

 

 

"If everyone comes out of the closet, then this will happen everywhere."

--67-year-old Eigil Axgil. - Color photo by Rex Wockner.

by Rex Wockner IN what has been hailed as a fundamental turning point in the fight for gay and lesbian equality, 11 gay-male couples were legally married Oct. 1 in the Copenhagen, Denmark, Town Hall. Denmark is the first country in the world to allow gay/lesbian marriage and this was the day the new law took effect. The grooms included a high school teacher, a Lutheran minister and a school psychologist.  As hoards of reporters from all over the world stampeded for interviews, the 11 marriages were compared with such watershed gay events as the 1969 Stonewall Revolt in New York City, the 650,000-strong 1987 March on Washington for Lesbian and Gay Rights and the 1988 mobilization in Great Britain against homophobic Clause 28. "This is one of the five most important days ever in the lesbian and gay struggle," boasted one jubilant celebrant to Copenhagen's "Pink Radio" stationThe Copenhagen daily newspaper Berlingske Tidende dubbed the 11 weddings, simply, "the event of the year." At the center of the festivities was 74-year-old Axel Axgil and his 67-year-old partner of 40 years, Eigil Axgil. Axel founded the Danish gay-rights movement by coming out of the closet in 1948. He was fired from his job the very next day.  "I'm quite overwhelmed with all these people and the press," Axel said through a translator, "but it's overall very beautifully put together."  "We just never could have dreamed we would get this far," added Eigil. "Of course, we always hoped we would be fully accepted and have the same rights as others." Eigil said he was not troubled at being married amidst a "media circus" because it is "the necessary price you pay for making world history." Many other gay and lesbian couples saw it differently, however, and postponed their weddings until later. Activists with the National Association for Gays and Lesbians [LBL] had thought that 50 to 100 couples might marry Oct. 1, but as the historical significance of the day became more apparent, several couples backed out. Only three of the 11 couples later attended a press conference, including the pair that had been trailed for eight days by a British Broadcasting Corporation documentary crew.

   

pictures by Anja Tollan (click pictures for full size)

 

Asked if he had any words of encouragement for gay and lesbian couples in other countries who might someday hope to be married, Eigil Axgil said: "Be open. Come out. Keep fighting. This is the only way to move anything. If everyone comes out of the closet then this will happen everywhere."

 

 

The weddings themselves were surprisingly brief. Copenhagen Vice-Mayor Tom Ahlberg addressed the group for two minutes, reminding the grooms of their duties of "joint love, helpfulness and tolerance" (Full text here).  Each couple then individually entered a small adjacent room to answer the single question, "Will you take ... as a partner?"

 

 

After both men said 'yes,' they signed the marriage certificate and made way for the next couple. Photographers nearly got into fist fights jockeying for position in the cramped space.     After all vows had been exchanged, the couples descended the Town Hall steps into a hundreds-strong throng of well-wishers   click below picture   flinging rice and confetti. Champagne flowed freely as the Danes exclaimed "Skal.

 

All photos clickable! Books: Axel Axgil and Helmer Fogedgaard:  "Homofile Kampaar" Grafolio (1985) 216 pages, only in Danish, HOMOPHILE FIGHTING YEARS. Helmer Fogedgaard: "Saadan er jeg"(1977)Grafolio, autobiography 126 pages. Schwules Museum /Akademie der Kunste: "100 Jahre Schwulenbewegung""100 years of gay movement" , (1997) Rosa Winkel Verlag, 384 pages, Articles: *Raimund Wolfert M.A. : Der Wegbereiter article (click here) in German in NORDEUROPA FORUM Nr.5 1996, Humbolt Universität zu Berlin about Axel Axgil. *Wilhelm von Rosen about Axel Axgil in "Who´s Who in Gay and Lesbian History". *Eigil & Axel Axgil: "Homosexuelle Milepaele", (1989) Lambda Nordica, 3-4. RFSL. Scandinavia University Press. *Tiderne Skifter/National Museet-katalog, 1998: "Axel´s Eigil/Eigil´s Axel", by contemporary museum-leader Bjarne Kildegaard. *Männeraktuell Interview April Ausgabe 1999. *Axel Axgil: "Strejftog gennem 40 aars begivenheder" *Eigil Axgil: 12 page biography of Axel Axgil.* Axgil Axgil: "Intensioner & Resultater" http://www.lbl.dk/lbl-aarhus/nyheder/axgil.html : LBL-Århus: Axel Axgils bål-tale 23.6.1998 Exhibitions: *In the summer of 1997 Akademie der Kunste in Berlin exhibited many items from Axel Axgil in their show "100 years of gay activism". *The National Museum, Denmark  displayed the wedding suits and other items of Eigil & Axel Axgil at a big exhibition "Dream of the 20th Century"-  a culturalhistorical exhibition about dream and reality through the latest 100 years -  from 11th July to 1st November 1998. *21.4.1999- 8. August 1999: Deutsches Hygiene-Museum, Dresden,  Ausstellung: "Der Neue Mensch". TV Documentaries: "I medgang og modgang" Axel Axgil & Helmer Fogedgaard, Metronome 1991 for TV 2 v. Frank Howitz, 40 minutes. BBC : "Matter of the Heart" 50 minutes. Also NDR, RIAS, SV2, N2, TV5 Swiss, RAI, NRK 1989. In 1998:  DR 2 : "Aarhundredets Vidner- Afvigerne" Axel Axgil & Helmer Fogedgaard, 40 minutes 1.11.98 + After Deadline , TV2 Go Aften (10 minutes interviews).

Helmer Fogedgaard - Axgils & Rolf Loevaas - Allan Hellmann - "Rolf" Karl Meier, - "Bob Angelo" - Eigil Axgil 1922-+95

PIONEERS OF EUROPEAN GAY SOCIETIES 1st PARTNERSHIP PAGE
Helmer Fogedgaard, "Homophilos" (1907-) Editor and publisher of "Vennen" 1949-1955, the Danish F-48 magazine
Allan Hellman, (1904-1982) 1950-51 F-48 /RFSL "The bravest man in Sweden" was for years the only openly gay.
Rolf Loevaas (1923-1996) The 1st chair of Norwegian gay society DNF-48 1950-52, prolific gay activist writer.
"Rolf" - Karl Meier, (1897-1974) Swiss "Der Kreis" 1942-67, visited Axgils 1954 & 70. Godfather of gay movements.
"Bob Angelo" - Niek Engelschman, (1913-1988) founded Dutch COC (1946-63) met Axgils 1949 & 53, decorated 86.
Magnus Hirschfeld (1868-1935) WhK 1897-1933, gay sex researcher as  Alfred Kinsey (1894-1956) who wrote Axgil
Eric Thorsell (1899-1980) with WhK, RFSL/ F-48 Michael Holm & Guert Staal took over "IHWO" (54-70) in 68.
Harry Hay (1912-) The Mattachine Society 1948-1953, a parallel to Axgils´ F-48 1948-52, DNF-48, RFSL & IHWO 1954-.

 

PROGRESS OF PARTNERSHIP LIST In countries listed partnership laws are in effect or passed

DENMARK Population 5.2 mill. Law in effect 1 October 1989, Folketinget adopts Registered Partnership 26 May 1989

NORWAY Pop. 4.3 mill. in effect 1 August 1993, Stortinget legalized Registered Partnership 1 April 1993.

SWEDEN  Pop. 8.7 mill. in effect 1 January 1995, Riksdagen legalized Registered Partnership 7 June 1994.

GREENLAND, DK, adopted Danish Partners Act 26 April 1996, - Nordic countries recognized each others acts Aug. 1995.

HUNGARY Pop. 10.3 mill. Passed 21 May 1996 by Magyar Orszaggyules: Legal protection of Common Law Marriage

ICELAND Pop. 263.000, 27 June 1996, The Icelandic Althingi voted for "Recognized Partnership" 4 June 1996.

HAWAII - US State Pop. 1.2 mill. Hawaiian Legislature enacted 8 June 1997  "Reciprocal Beneficiary Relationship"

THE NETHERLANDS Pop. 15.3 mill. In effect 1 January 1998. Passed " Registration of Partnership " Act 9 July 1997.

 

1ST REGISTERED COUPLES LIST

DENMARK Eigil (1922-1995) & Axel Axgil (1915-) 1st legally married gay partners, 67 & 74, Copenhagen Town Hall 1-10-1989

DENMARK 2nd. Longest lasting same-sex marriage: lutheran Minister Ivan Larsen and psychologist Ove Carlsen both 42

DENMARK 3rd couple: Teacher Jan Lyllof , 45, & Student Joek Volkman, 27. Now divorced. No lesbians married 1-10-1989

NORWAY A couple from Trondheim came before lesbian Karen-Christine Friele of DNF-48 who " had fought 20 years for this"

SWEDEN Hans Jonsson, 42, & Sven-Olov Jansson, 58, married at Ostersund City Hall by former MP Jorn Svensson 5-1-1995

ICELAND Two gay couples and a lesbian Anna Sigridur Sigurjonsdottir & Solveig Magnea Jonsdottir, Reykjavik 27-6-1996

THE NETHERLANDS 3 anonymous male couples were married 5-1-1998, an Amsterdam pensioner was first, partner now dead

THE NETHERLANDS Irma van Praag and Anna Kreuger, first lesbian couple to use the "Registration of Partnership" 14-1-98

 

1st Partnership Page  700 visits/day  Dansk  Svensk  Deutsch  email

© 1997-2000 IHWO  INTERNATIONAL HOMOSEXUAL WEB ORGANIZATION